zemlaan

Älskade kusin, älskade bror, älskade son, älskade Zoran.
Den vackraste ängeln som oavsiktligt dog. Att bara tänka på ditt tragiska slut gör mig gråtfärdig, jag kan inte hålla tårarna emot. Jag kan inte låtsas att allt är bra när det inte är det. 5 år sen du gick bort. Tänker fortfarande på samtalet vi fick mitt i natten. Allt var så jävla sjukt. Du var bara borta. Vi som hade pratat att åka ner, och träffa alla älskade släktingar och kusiner. Träffa dig. Träffa Jasmina, Zlatan och de andra.
Vi hann inte. Jag hann aldrig se dig. Min fina kusin. Det spelar ingen roll, vi delar samma blod, känns som att vi har känt varandra hela livet även fast jag aldrig träffade dig på riktigt. Hörde så himla mycket gott om dig, det var för bra för att vara sant. Och jag kunde knappt bärga mig tills vi skulle åka ner, träffa dig och umgås varje dag.
Men det var försent, fyfan. Förlåt.
Jag ville så gärna se dig, efter alla kort och videofilmer. Du är en ängel från ovan. Du skulle ha stannat längre. Inte de 21 åren, du var så ung. Varför du? Min egna kusin.
Jag vet att din mamma Miljana saknar dig, vet du, vi var där i Somras.Det var helt underbart. Din älskade syster, Jasmine är redan 18 och håller på med körkortet, och Storebror Zlatan jobbar på, och har två underbara barn. Nikola och Isadora. Mile och Miljana kämpar på och jag vet att dom tänker på dig exakt varje dag.
Alla andra mår också bra, men vi saknar dig. Vi saknar dig i livet. Varje gång jag hör ditt namn eller ser på kort ryser jag. Och när jag skriver det här så grinar jag. Vill ha dig här, här just nu. Snälla kom tillbaka. Skulle göra exakt allt för att få se ditt undebara leende, för att göra din mamma, pappa och syskon glada. Det är min önskan, som jag vet slår in någon gång. För snart, snart så lovar jag, jag lovar. Att vi ses i himmelen, jag kommer dit när som helst. Vänta på mig, så tar vi vägen tillsammans. Du och jag, jag och du. Fina och underbara älskade kusin.